Åh, vad jag älskar denna lilla varelse...

24 februari

Dagens lycka är att komma in till min lilla älskling på morgonen och få världens störst leende. Spelar ingen roll hur trött man är, man bara smälter :)
Det är en obeskrivlig känsla att bli mamma, men enligt mig är det meningen med livet. Det finns inget som kan jämföra sig med mitt barn. Jag älskar honom mer än mig själv, han är viktigare än mig, han kommer före allt annat. Hans välmående får mig att må bra. Att bara titta på honom utlöser 100 olika känslor...


Detta skapar dock en fruktansvärd oro och ett enormt kontrollbehov. Man har en "mat och sov klocka" inställd i hjärnan från den dagen ens barn föds. Min bebis är ju helt beroende av mig. En sak jag diskuterade med min pappa, Leons morfar, var att jag slänger kläder som har fått fläckar som inte går bort. Han tyckte jag var knäpp och väldigt oekonomisk. Men jag tänker:  Jag sätter ju inte på mig kläder som har fläckar, så varför ska mitt barn göra det. Vad tycker ni?

Så veckans tips blir att tyvärr inte köpa vita bodys/tröjor.

Ok
, Leon tog sina första steg förra veckan. Och nu går det bara bättre och bättre. På Minipigan här om dagen gick han ett par meter med stöd av ett lillfinger. Så jag tippar på att han går innan 11 månader. Det var då jag gick läste jag i "min första bok"
Jag är otroligt tacksam att min mamma tog sig tid att göra den boken till mig när jag var liten. Den läser jag säkert igenom en gång om året :)



Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback